|
Jaktligt betecknas den som en stötande och
apporterande fågelhund. Springern arbetar vid
jakt inom hagelbössans räckvidd och ska söka i
ett zick-zack-mönster på bägge sidor om jägaren
som får vara beredd på snabba skott. Den går
ofta orädd in i taggiga buskar och snår för att
stöta fram det vilt som tagit sin tillflykt dit.
Efter skottet hämtar den snabbt in viltet och
levererar det till föraren.
Rasen används på vissa håll även som
kortdrivande hund på klövvilt som till exempel
rådjur.
Springer spanielns egenskaper anses främst passa
på viltrika markerna i södra Sverige. Men den
även mycket bra som jakthund ute på ripfjället
stora vidder. Vi har egen erfarnhet av många
lyckliga jaktdagar på ripa ute på kalfjället.
Genom sitt lugna sinnelag och fina luktsinne är
rasen också mycket lämplig som spårhund vid
skadeskjutningar som inträffar till exempel vid
älgjakten.
De flesta springer spaniel älskar vatten och att
simma. Därför är den, genom sina goda egenskaper
som apportör, utomordentlig att ha med sig vid
sjöfågeljakt från såväl båt som land.
Men springer spanieln är inte bara en bra
jakthund. Mångsidigheten är nämligen något av
rasens adelsmärke. Den används allt mer som
brukshund av polis, tull och räddningstjänst.
Genom sin samarbetsförmåga och fina luktsinne
används den bland annat av polisen som
narkotikahund och bombhund.
Springern är också mycket lämplig som
familjehund. Dess lugna sinnelag gör att den
anses "följa varje människa som har en kaka i
bakfickan".
Springer spanieln tycker om att samarbeta med
sin förare och den är vaken, uppmärksam och
kontaktsökande. Det gör att den ständigt är redo
för att lära sig - och utföra - nya uppgifter.
Rasen är därför en hund som är mycket rolig och
stimulerande att träna.
Som kuriosa kan nämnas att en engelsk forskare
1994 presenterade en rapport där 132 hundraser
klassades efter intelligens. Uppgifterna ska tas
med en stor nypa salt. För hur mäter man
egentligen sådant? Men listan toppades av border
collien medan springern delade 13:e platsen. |